Dom brande gronan och skolan star dar ensam nu
|
A cykelstallen star tomma an trots att loven ar slut
|
|
Dom faller kastanjetraden i allen framfor skolgarden
|
Och jag ror mig tyst hor inte hemma har, jag ar valnaden
|
|
Jag vet inte varfor, men kanske ar det darfor jag minns det sa val
|
Dina stora ogon, dina bruna hander, dina vassa knan
|
|
Var det dig jag sag,
|
Som en skugga ur mina drommar?
|
Var det dig jag sag,
|
Dig jag svor att aldrig glomma?
|
|
Dom graver i parken och frosten i marken blir ett forsvar
|
Och vid hornet av kyrkan dar jarnvagen gar har dom sparrat av
|
|
Nagon ligger i graset, med frostiga klader, sa stilla och vit
|
Och blaljusen blinkar, tank vad man kan gora med en liten kniv
|
|
Och jag vet inte varfor men jag atervander alltid hit
|
Det var val nagot vi gjorde, nagot vi sa har som forandrade mitt liv
|
|
Var det dig jag sag,
|
Som en skugga ur mina drommar?
|
Var det dig jag sag,
|
Dig jag svor att aldrig glomma?
|
Var det dig jag sag,
|
Som ett spoke fran doda drommar?
|
Var det dig jag sag,
|
Har jag antligen lyckats glomma?
|
|
-----------------
|
Jarnspoket
|
| Kent |
