Hon leter graset spira kring hennes ben
|
Dar hon ligger vet i solens sken
|
Dar i graset sa fager och ung
|
Hon ler och undrar over tiden hon ligger har
|
|
Men nar tiden ar knapp
|
Och hon ar trott och matt
|
Och bredvid ligger han
|
Men dom sager ingenting
|
|
Han ar framling i byn
|
Och ingen vet vem han ar
|
Han kom fran ingenstans
|
|
Han forfor varje dotter, varje anka, varje fru
|
Ingen kvinna kan sig varja, tranar, vantar pa sin tur
|
Sen den dagen de han kom, slapptes djavulen sa los
|
Han far varje flickas gunst, han belagrar varje tos
|
Sedan ondskan kom till byn blir den skord av allt dom ser
|
Med tarar svett och pa kvinnorygg bara mindre ar for ar
|
Varje man mater sig kraftlos mot hans skonhet och hans makt
|
Kan blott hjalplost skada stoltheten som ledes bort till slakt
|
|
-----------------
|
Kvinnorovet
|
| Elvira Madigan |
