Nar skymningen Faller anlander Han
|
For att skorda frukt jag latit gro i Hans namn
|
|
En manniska vit och blek som elfenben
|
Pa ett altare skuret ut ur stenen
|
Hard och kall ur Bergets kam
|
Som en sista Gava till gunst for Hans famn
|
"Lat mig se lat mig kanna Din hand i min
|
Med klor som skar djupt i mitt skinn"
|
Vad det ratt vag att ta? Nu nar slutet ar har
|
Plotsligt tvekar jag - Nar jag slits isar
|
|
Motet ar det forsta i sitt slag
|
Och fran och med morgondagen
|
Skall jag leva for Hans synd
|
Men nar kapan Han faller till marken
|
Ser jag kvinnan framfor mig
|
Jag latit drapa sa grymt...
|
|
...Hon ser pa mig och ler
|
|
Den fauna jag klatt Hennes nakna kropp med
|
Hanger annu fran Hennes har
|
Och axlar ner pa Hennes bara ben
|
Hon ser pa mig och oppnar sen
|
Kaften sin likt ett rovdjur torstar efter Livets Vin
|
|
Av alla synder jag begatt
|
Var aldrig nagon lika grym som den har
|
For sent forstar jag att jag sjalv
|
nu fallit offer for min Tro
|
Jag trodde mig ha - Jag trodde mig forsta
|
Den svartkonst jag sar
|
|
-----------------
|
Svartkonst & Tusenskonor
|
| Elvira Madigan |
